Denna resa är slut

24 juli. Brantevik 

Jag är färdig med min resa nu.

Kroppen sa ifrån igår. 

Under 39 dagar i naturen med dess dagliga utmaningar är jag påfylld med mycket ny erfarenhet om mig själv.

Jag är stolt över att jag i kajak paddlat från norska gränsen i haven Kattegatt och Skagerrack ner till Östersjön.

Själv hanterat utmanande situationer med nyfikenhet och stolthet. 

Ett stort hjärta till er alla som följt mig på resan och kommit med uppmuntrande kommentarer. Så tacksam!

Nu längtar jag efter att krama mina nära och kära.

Önskar alla fina vänner fortsatt trevlig sommar!

Leena 

Dag 39. 28 km.

23 juli. Kåseberga-Brantevik.

En stillsam morgon i Nöbbelöv. Sommarblå himmel, sandfärgade sädesfält mot havet. Passade på att äta en rejäl frukost med Eva. Fick sedan skjuts till kajaken i Kåseberga. 

Efter att jag packat kajaken passade jag på att fylla magen med god fisk från restaurangen i hamnen.

Kom iväg vid 14:30. Perfekt dag för paddling. Lugna NO vindar och växlande molnighet. Först österut och sedan NO förbi  Sandhammarens oändliga meter av sandstränder till vänster och öppet hav till höger. Vackert men enformigt för en paddlare. Fick hålla ut rejält från stranden för att undvika bränningar och grund sjö där det uppstod brytande sjö av hela havets svallvågor från båttrafiklederna långt ut till havs. Upplevde det särskilt markant utmed Skåne- Blekingekusten. 

En taktik jag har när jag paddlar längre sträckor, vilket ibland blir flera timmar.

Tittar jag på målet långt därframme upplever jag inte att jag närmar mig vilket för mig är mentalt jobbigt. Så jag väljer ut ett landmärke på land; hustak, träd, torn etc och paddlar på. Efter ett tag vänder jag mig mot land för att se var jag är relation till landmärket. Jag ger mig mycket beröm varje gång jag paddlat förbi landmärket på land. Se så bra det går Leena. Denna dag var en sådan dag. Passerade många landmärken, ovh ett antal timmar fram till slutmålet.

Försökte gå i land ett par gånger. Det var kraft i svallvågorna. 

Efter sex timmars paddling kom jag fram alltför sent på kvällen till Branteviks norra hamn. Utmärkt liten skyddad hamn, bra slip för landning med kajak och bra yta för tält.

När jag klev ur kajaken började kroppen skaka. Jag var knappt kapabel att göra något. Fuktig  hungrig och behov av toalett var stort. Kajaken skulle dras upp, tält resas och mat fixas. Huj! En sak i taget.

Eva ringde och undrade om jag kommit i land. Hon erbjöd sig att hämta mig. Kunde inte tacka nej. Skakade så jag knappt kunde prata. Tack Eva fina vän, min räddare i nöden.

Jag var inte varit snäll mot mig idag. Rentav slarvig som utsatte mig för många timmars prestation utan mat. Hur hade jag fungerat om jag hamnat i ett svårt läge?

Dagens skugga av människa i kajak.

Ah ljuva morgonstund i Nöbbelöv.

Havet nedanför sädesfälten.

Dag 38. 0 km

23 juli. Kåseberga hamn.

Regnig blåsig morgon. Jag sov gott i mitt lilla pörte trots all  belysning från hamnen och turiststråket. Innan turisterna anlände kröp jag ut och tog skydd för regnet. Tog en långfika med kartor och planering på fiket. 

Även denna dag bjöd på en oförutsedd överraskande händelse . Vännen Eva hörde av sig och bjöd mig till sitt hus i Nöbbelöv. Jag rev ner mitt genomblöta tält och tog med mig det nödvändigaste. 

Det blev bastu, middag, säng

Så kul att träffas på tu man hand. Höra om Evas forskning som jag lämnat bakom mig för länge sedan. Jag är så stolt över hennes brinnande engagemang för barnmedicinsk forskning.

Så fort jag vaknar sätter min  hjärnan igång och planerar dagen. Dagens arbetspass börjar med att gå igenom vilka förutsättningar jag har för att genomföra dagens arbetpass i kajaken. Det första viktiga steget är att lyssna på min kropp. Hur mår jag? Hur är det med energin? Har jag några begränsningar idag som påverkar min framfart? När jag var yngre 'körde jag bara på'. Jag var uthålligare och starkare. Oftast kunde jag lägga in en växel till när det behövdes. Den kapaciteten är begränsad idag. 

Går igenom väderappar (vindstyrka, vindriktning, strömriktning, våghöjd etc). Planerar ett slutmål för dagen och vilka möjligheter det finns att mellanlanda för fika- och kisspaus. 

Äter frukostgröten som jag förberett på kvällen i mattermos, fixar lunch även den i mattermos, fixar en termos te och grova mackor.  Ser till att jag och elektroniken är laddade, tar ner tältet, stuvar ner packningen i kajaken. Detta tar ett par timmar för mig. När jag är startklar sätter jag mig vid kajaken och blundar för att vara i stillheten inom mig. Bara vara en stund.

Denna dag somnar jag i en säng. Tacksam för dagen som hade så mycket vackert att erbjuda. 

Och jag tog emot det.

Lilla pörtet smälter bra in i miljön denna intill Kåseberga höjder.

Evas hus i Nöbbelöv i sent kvällsljus.

Dag 37. 12 km.

21 juli. Nybostrand- Kåseberga.

Snabbgröt. Sandstrandsfrukost.

Lättsam paddling innan vinden 6-8 m/s kom emot mig. Inget som brukar bekymra mig. Kroppen ville inte. Det gick trögt. Paddlade utmed Kåsebergaåsen, den branta klinten som mest består av sand, grus och block. Kåsehuvud sluttar ner mot sjön. Vackert se allt i sin helhet på avstånd från sjön. 

Fiskmåltid i Kåseberga hamn. Imorgon utlovades motvind upp till 13 m/s och regn. Jag bestämde mig för att stanna och återhämta mig. Kajaken låg säkert på slipen. Men var kan jag tälta? Stranden var geggigt av släke. Hela området var naturreservat. Hittade ett hus som såg ut att vara privatbostad med en liten gräsplätt. Resten av husen var butiker och restauranger. 

Knackade på och mötte Kalle. Han var vänligt inställd till att jag campade på hans lilla tomt mitt i smeten bland alla vandrande turister. 

Medan jag fixade vid kajaken kom en man förbi och var nyfiken på var jag paddlat. Trevligt glatt samtal. Det visade sig att han tillhörde besättningen på den enda motorbåten som låg i hamnen. Efter ett tag kom han tillbaka och bjöd in mig på ett glas.

Men så trevligt! Kände mig som en lyxprimadonna i den vitklädda akterliga soffan med ett kristallglas i handen. Njöt av dryck, samtal med besättningen Torbjörn, italienska kaptenen Michele och hans skånska flickvän Mica. Tack trevliga vänner för inbjudan och samtal. Gillar när folk är spontana och generösa. Det öppnar upp till så mycket mer.

Klinten i Kåseberga. Första gången jag ser kossor springa ner för en brant till havet för att dricka saltvatten.

Från kajaksittbrunn till mjuk soffa i tjusig båt. Besättning Mica och Michele  Torbjörn var fotograf. Ägaren är amerikan därav flaggan.

Den tjusiga motorbåten på väg till Danmark. Längst ner i högra hörnet ligger min lilla båt på slipen.

Dag 36. 26 km

20 juli. Abbekos - Nybostrand.

Efter att jag packat kajaken tog jag mig till gräsytan med bänkar vid Abbekås hamn. 

Skönt slippa sand i maten och mellan mina skinnflådda tår.

Behövde en 'bara vara stund' under denna vackra morgon.

Jag mår bra mentalt men känner mig lite sliten i kroppen. 

Jag fick hjälp av två starka män att få kajaken i vattnet.

Vilken lättnad! Dagens ros till er! Tycker det är trixigt och tungt att dra kajaken (typ 50- 60 kg) upp på stranden, ner i vattnet. (bra daglig styrketräning i det fria). Kajaken behöver komma upp en bra bit på land för havet trycker på med rejäla svallvågor högt upp strand även när det ser ut att vara stilla på havet.

Behövde en kort toapaus innan Ystad. Denna gång var det två glada tjejer i min ålder som nyfiket kom fram och pratade. En kort upplivande glad stund som satte igång mina 'måbrahormoner'. De berättade om slipen och matstället i Ystads småbåtshamn. 

Skön paddling i lättsamma vågor och vacker kust. Sädesfält och sandstränder. Det klarna vattnet hade nu ersatts av alger på vattenytan. 

Så när jag närmade mig Ystad började det genast kurra i magen. Jag paddlade in I småbåtshamnen för att bara spana lite. Restaurangen låg intill slipen. Perfekt! Torrmaten får vänta, den förgås inte. Vilket skrovmål! En glass gled ner som efterrätt.

Siktet var inställt på Kåseberga. Det kändes så tungt att paddla idag även fast förhållandena var bra. Tog mig till Nybostrands stränder. Utmaningen var där att kunna ta mig i land på en brant sandstrandskant som stupade rakt ner i djupt vatten och svallvågor som slog mot kanten och samtidigt känna desperat behov av toabusken. 

Det fanns inget val. Att bli blöt och få vatten i sittbrunnen går inte alltid att undvika som paddlare. 

Jag fick upp tältet vid solnedgången. Plötsligt fylldes strandkanten av pickande sjöfåglar, helt obekymrade om min existens. Tydligt var att de åt på något de hittade i sanden.

Omkring mina fötter kryllade det av strandhoppare, små kräftdjur. Det finns gott om dem i sittbrunnen. Aha det är dom rackarna som kittlas. Helt omöjliga att fånga för att återbörda dem till till sanden.  

På en given signal gav sig alla sjöfåglar av. De visste vad de gjorde. Vid solnedgången finns det mat att hämta på stranden. Härligt få uppleva vad som händer i naturen. 

Ljuvlig sandfri morgonstund  i Abbekås.

Oändligt med sand och hav I Nybostrand.

Två svarta segel i fjärran. 

Dag 35. 26 km

19 juli. Gislövs läge - Abbekås

Medan jag packade kajaken vid Gislövs läge fick jag påhälsning av en man som nyfiket frågade om min paddling. Han var ortsbo. Berättade om hur kallt och rått det var på vintern. Jaha? Det ville jag inte föreställa mig.

Därefter kom en yngre man som tog sitt morgondopp. Han ställde också nyfikna frågor. Bjöd mig sedan till hans hem för lån av toalett och vattenpåfyllning. Fick träffa familjen och prata lite. Tack generösa människor.

Stilla paddling till Smygehuk. Där jag förstås ville gå i land för att föreviga att jag var på vår lands sydligaste udde.

Hoppsan! Jag var inte ensam. En turistmagnet!

Jag kunde inte motstå en rejäl portion med rökt fisk och glass. Blev däst av värmen och maten. Det blev en liten vilostund bredvid kajaken vid slipen.

Sedan en stillsam paddling till Abbekås. När det finns matställen väljer jag gärna det. Tog mig till restaurangen och njöt av Mossbylundarens Magiska ale från lokalt bryggeri i sommarkvällen. 

Jag tror jag somnade innan jag hunnit lägga huvudet på kudden. 

Smygehuk. Vilken väg ska jag välja?

Köpmanhuset i Smygehuk från 1800-talet. 

Två svarta segel i horisonten.

En liten upplysning

Vänner har sagt att de inte kommer in för att ge kommentarer. Nu har ändrat i inställningar så att alla, oavsett Iphone eller Android kan kommentera. Hittade funktionen nu. Däremot ser jag inte namnet på en Iphone användare. Den personen blir anonym. Skriv vem ni är.

Jag blir så glad för de kommentarer jag får. Veta att det är vänner som är med mig.

Det blir många timmar i kajak. Svarar när tid finns.

Lev livet!

Fortsatt trevlig sommar!