Regnig blåsig morgon. Jag sov gott i mitt lilla pörte trots all belysning från hamnen och turiststråket. Innan turisterna anlände kröp jag ut och tog skydd för regnet. Tog en långfika med kartor och planering på fiket.
Även denna dag bjöd på en oförutsedd överraskande händelse . Vännen Eva hörde av sig och bjöd mig till sitt hus i Nöbbelöv. Jag rev ner mitt genomblöta tält och tog med mig det nödvändigaste.
Det blev bastu, middag, säng
Så kul att träffas på tu man hand. Höra om Evas forskning som jag lämnat bakom mig för länge sedan. Jag är så stolt över hennes brinnande engagemang för barnmedicinsk forskning.
Så fort jag vaknar sätter min hjärnan igång och planerar dagen. Dagens arbetspass börjar med att gå igenom vilka förutsättningar jag har för att genomföra dagens arbetpass i kajaken. Det första viktiga steget är att lyssna på min kropp. Hur mår jag? Hur är det med energin? Har jag några begränsningar idag som påverkar min framfart? När jag var yngre 'körde jag bara på'. Jag var uthålligare och starkare. Oftast kunde jag lägga in en växel till när det behövdes. Den kapaciteten är begränsad idag.
Går igenom väderappar (vindstyrka, vindriktning, strömriktning, våghöjd etc). Planerar ett slutmål för dagen och vilka möjligheter det finns att mellanlanda för fika- och kisspaus.
Äter frukostgröten som jag förberett på kvällen i mattermos, fixar lunch även den i mattermos, fixar en termos te och grova mackor. Ser till att jag och elektroniken är laddade, tar ner tältet, stuvar ner packningen i kajaken. Detta tar ett par timmar för mig. När jag är startklar sätter jag mig vid kajaken och blundar för att vara i stillheten inom mig. Bara vara en stund.
Denna dag somnar jag i en säng. Tacksam för dagen som hade så mycket vackert att erbjuda.
Och jag tog emot det.
Låter som ännu en vackert, utmanande dag. Tack för att du delar med dig så detaljerat! 😍 /Anna
SvaraRadera